Sveriges nationalskald Esaias Tegnér diktade i Mjältsjukan om sin djupa depression:
Vad vill mig verkligheten med sin döda,
Sin stumma massa, tryckande och rå?
Wilhelm Genazino står mindre deprimerad, dock också han motvilligt oförstående inför verkligheten:
”Ich höre jetzt nur noch das Wehklagen meiner ratlosen Seele. Sie möchte gern etwas erleben, was ihrer Zartheit entspricht, und nicht immerzu dem Zwangsabonnement der Wirklichkeit ausgeliefert sein.”
Att vara prisgiven åt ett tvångsabonnemang på Livet – om det nu är Genazinos egen erfarenhet eller hans romanpersoners – gör en med nödvändighet till bloggskribent. Genazino skrev om vardagliga erfarenheter, de små tingen och gesterna. Iakttagelsen fick ersätta handlingen.
Trots allt har hans många verk vanligen lyckliga, nästan lyckliga – dvs. öppna slut.
Ett liv under hatet är aldrig drägligt. Men med åren kommer insikten att slutet närmar sig och detta gjuter en silverglans över den allra sista biten.
För henne som hatar djupnar mörkret.