Det är ett litet avslaget ”kalas”, man firar avslutningen på en obestämd kurs och de få inbjudna sitter tysta och litet förlägna. Det är ont om gemensamma samtalsämnen. Det är en sådan finländsk situation där man känner sig hemma.
Så jag väntar intresserad på vad som skall ske. Det blir resor i sydligare länder. Ett par har besökt koncentrationsläger i Polen.
-Förfärligt! utbrister Ada.
Från detta går samtalet vidare till en naturutflykt i Zakopane.
-Underbart! säger Ada.
Någon annan har för sin del skidat i Alperna.
-Härligt! suckar Ada.
Hennes andel i diskussionen inskränker sig till dessa adjektiv men de uttalas med värme och övertygelse. Hon lever ett rikt ställföreträdande liv. (Själv är hon inhyst i en etta i den tristaste delen av staden.)
Hon är märkbart glad och upplivad när sällskapet bryter upp. Tänk, vad hon fått vara med om denna dag!
Det är attityden det kommer an på.