Ach, vad hon liknar min mellersta dotter!
Det är den första darrande skoldagen. Man bogserar båtar upp från stranden. En polispatrull stannar bilar som överskridit hastighetsbegränsningen vid skolan. (Jag tycks vara den enda som får passera. Jag har bråttom bara till himlen men dit tänker jag mig inte genom en olycka.) En flock fåglar – stannfåglar, dock – invaderar en rönn.
Hon som l. m. m. d. har barn som skall börja i skolan. Hon föser dem bakom knuten på kioskens terrass då hon skall tända en cigarrett. Hon har lärt sig att man skall skämmas för rökning, det är därför hon urskuldande inleder ett samtal med mig.
Jag undrar om hon funderat på att sluta. Hon har försökt. Men hon måste ha en cigarrett med morgonkaffet. Och medan jag sitter där, blir det alltså också en. Och en till. Och när jag går, ytterligare en.
Det är nästan förvirrande så hon l. m. m. d. Hon är glad och öppen och jag frågar hur sommaren varit.
-Fartfylld! svarar hon. Har inte hunnit vara mycket hemma.
Men samtalet tar en märklig vändning och hon visar sig ha mycket djupare tankar än de som utanskriften skulle tyda på. Och om dessa berättar jag inte här.
Ach, vad olik hon ändå är m. m. d. (Som kan vara djup på annat vis.)