Medan bloggen varit i en veckas olag, fortsatte jag att betrakta mänskorna i vimlet.
Det finns en ung kvinna som gått in för att göra sig pengar på brustna illusioner. Men alla såg ut att njuta av dem.
Man ser henne ibland i verksamhet i huvudstadsregionens folknöjen. Hon doppar ett rep med öglor i en lösning som gör att det bildas mängder av stora såpbubblor. Barn i alla färger fann stort nöje i att betrakta och försöka fånga dem. De vuxna fann stort nöje i att betrakta barnen.
Bland de allra ivrigaste var en känd veteranpolitiker med barnbarn. Han såg ut att ha mycket roligare än någonsin under plenum. Jag såg honom också köpa gammaldags glass åt sina följeslagare och vandra bort i vimlet…
Bubblorna var stora, verkligt stora, och de speglade många färger. Men… alla bar de också dragen av ett ansikte – det fick de när min tanke gick till mina egna barn och barnbarn. Det var ett hatfullt ansikte som mångfaldigat svävade över oss i olika riktningar, dit den svaga vinden behagade blåsa.
Så gör hon som hatar de enklaste och största nöjen till påminnelser om att ondskan finns överallt.