Peter Weiss ville dokumentera orättvisor i världen och samtidigt i dramatisk form framställa det godas kamp mot det onda. Han var verksam som författare av romaner och skådespel, som filmregissör, översättare och bildkonstnär. Han skrev på tyska men bodde i Sverige i många produktiva år. Svenskan var hans vardagsspråk.
Hans far var jude och han föddes i Potsdam, i det som senare blev DDR.
Ett känt skådespel är Mordet på Marat och det kan vara lärorikt att betrakta dess fullständiga titel:
“Die Verfolgung und Ermordung Jean Paul Marats, dargestellt durch die Schauspielgruppe des Hospizes zu Charenton unter Anleitung des Herrn de Sade”.
Människovännen Marats död (i badkaret) tecknas genom kontrasten med den skandalöse de Sade, ondskan förkroppsligad, och historiskt riktigt är också den senare vistelse på Charenton de sista åren av hans liv.
Alla förutsättningar finns alltså för en mångbottnad, dramatisk och sann berättelse om de mänskliga villkoren. Och säkert är att många av de största tragedierna inte kan berättas wie es eigentlich gewesen ist. På ett personligt plan: många nödvändiga hänsyn tvingar exempelvis en bloggskribent till milda ändringar och förtigande av vissa fakta i skildringen av den ondska som drabbat honom.
Men ondskans verkningar blir inte mindre för det. Omvägen via skönlitteraturen, eller notiser om mänskors möten, är utanverk som bortfaller när den stora dagen är inne, den förskräckliga, den efterlängtade.