Som duvor i gräs är personerna i Wolfgang Koeppens Tauben im Gras. Ibland lyfter hela flocken och betar snart på annat håll. Och denna roman består av ett stort antal berättelsesekvenser avfattade i ett slags joycesk medvetandeströmteknik.
Den utkom 1951. Den är en kritik av det efterkrigstida tyska samhället, där västorienteringens avigsidor nu kommit till synes.
Ja, men så blir all handling improviserad där livet lags i ruiner. Hon som hatar kom med sin ondska, krossade sin lilla omgivning och kvävde dess liv. Och liksom Hitler fortfarande regerar över tyska samveten, så har hon berövat make, barn och barnbarn mycket av sammanhang och innehåll i livet.
Duvor i gräs. Nu lyfter de, nu försvinner de, hon ville det onda, hon gjorde det onda hon förmådde. Ingen i hennes flock bär ett löv i näbben.