Världen sedd genom barnets ögon – hur kan en författare återge den? Som vuxen har han ju förvärvat sig en kunskap som barnet inte äger eller åtminstone lärt sig att förstå fenomenens värld på ett annorlunda sätt.
Barnets grymhet är stor men mindre reflekterad än den vuxnes. Bådas världar är kaotiska men där de reflekteras i varandra skapas ett mönster, åtminstone uppfattar vi det så.
Och så fostras vi för Livet.
Barndomens sommar var utan slut och obegränsad var världen. Vid livets slut har också dess yta begränsats till en sjukhussäng, en bår, en kista. Omkring den står vi i förundran och glädjesorg.
Vem kan mäta den rikedom som ges oss utan beräkning och krav på gengäld? Av en far, av en mor, och vid livets slut av Honom som ändå har allt i sin hand, som hela tiden hade allt i sin hand.