När man läser Cattons bok är det som att befinna sig inne i ett sofistikerat urverk med en mångfald olika funktioner. På över tusen sidor kretsar kroppar av olika storlek och i olika hastighet kring varandra, de stiger, sjunker och faller, avtar och växer till.
Nobelpriset tilldelas en författare för hans höga ideella syften, enligt donators testamentariska förordnande. Bookerpriset går till den som skrivit den bästa boken.
Skillnaden mellan Nobelpriset och Bookerpriset är Eleanor Catton. Boken är spännande och kan sträckläsas. Den är inte heller en billig kioskroman. Ändå saknar den det som gör att Catton kunde komma i fråga för Nobelpriset eller tillerkännas en hedersplats i litteraturens historia – med detta verk.
Att skriva om ett stort antal personer och deras inbördes förvecklingar – med en kärlekshistoria invävd – har krävt stort arbete, talang och kunskaper. Det är inte allom givet att kunna skildra den nyazeeländska guldruschen på 1800-talet på ett trovärdigt och fascinerande vis.
Men ondska och godhet låter sig inte förstås, om de kan förstås, ens med den celesta mekanikens, astrologins och spiritistiska seansers hjälp.