Det finns mänskor som säger: o!
Inte långt från Mumincafét på Högbergsgatan kunde jag överhöra ett finlandssvenskt samtal.
Hon som talade är kanske den som en gång skickade in ett läsartips till Birka: om du har besvär med fruktflugor, låtsas då att de är små älvor!
Det är svårt att beskriva kvinnlig klädsel men där fanns mycket ljusblått. Väninnorna bröt upp, hon korsade en liten dammgrå gräsmatta i skvären som om den var en äventyrspark och varför hon aldrig hamnat under en spårvagn, det vete Mårran.
Jag träffade för länge sedan en hennes syster i Hangö: hon kom körande i riktning mot trafiken på en enkelriktad gata och frågade mig ängsligt om ”farbror polisen” var i närheten? Hon hämtade några diktböcker till försäljning.
Det förvånade mig då att hon inte sade ”hemulen”.
Det skulle däremot inte ha förvånat mig nu om en teaterråtta kommit sjavande längs Skillnaden för att upplysa mig om att hela detta samtal är påhittat, en dagdröm av en sysslolös mymla.
(Men det är det nog inte.)