På Jungfrustigen ser jag en kändis.
Kändisen har åldrats och den blickar milt omkring sig i sommarvärmen. Frisyren är en annan än den kändisen anlade under marxismens glansdagar i Finland.
När nazisterna förlorat kriget, hölls räfst och rättarting i Nürnberg. Tio av ledarna dömdes då att hängas vid sin hals, tills de dog.
I Finland ville den yttersta vänstern införa ett system som i råhet och brutalitet tål jämföras med Hitlers men ingen dömdes. Det som hände var att luften bara gick ur ballongen – somliga påstår att det var för att Sovjetunionen inte hade råd att kapprusta med USA.
Idag är det ingen som undrar om riksdagen skall få socialistisk majoritet vid nästa val och om det finns risk för en kupp. K. kan äta sin glass i ro, blicka milt och docera vid universitetet.
Inte heller har de allierade ställts till svars för eldstormarna i Tyskland och terrorbombningarna av det redan besegrade landet.
Dresden 1945 enligt Wikipedia:
”Natten mellan 13 och 14 februari 1945 bombades staden av 772 engelska och 311 amerikanska bombplan med 3 500 ton. Man använde den första generationen brandbomber av petroleum, som först orsakade brandstormar innan detonationerna lade staden i aska och grus. Bränderna var så intensiva att personer stående ute på gatan sögs in i brinnande huskroppar.
Utomhustemperaturen i de svårast drabbade delarna steg till 500 grader celsius och bombplansbesättningarna på 4 000 meters höjd kände av värmen i flygplanen. Folk som tog skydd i fontäner och dammar i stadsdelen Altmarkt blev bokstavligt talat kokade levande. Det beräknas att 25 000 människor omkom under bombanfallet.”
Är det månne choklad eller jordgubb?
Jag känner inte kändisen, jag vågar inte fråga. Bäst att inte fråga. Inte om något.