Ja, man förvånas, förundras, förstummas. Våldet och hatet sätter de filosofiska spekulationerna ur spel: ”You do not make abstract calculations in ethical philosophy when you see a baby being beaten.”
Ann Heberlein citerar Jeffrey Burton Russell. Men tiden för de abstrakta etiska spekulationerna är efteråt. Kanske är motiveringens tempus för alla våra handlingar också – efteråt?
Mycket tyder ju på att vi inte alls i den utsträckning vi själva gärna föreställer oss handlar på basen av rationella överväganden. Utan vi beslutar oss för ett sätt att handla innan de förnuftsmässiga kalkylerna hinner sätta in men vi tror att de föregick handlingen.
Det är ett gemensamt kännetecken för allt vad mänska heter att hon känner avsky för det våld Korsspindeln utövar mot sina barn – och barnbarn, och alla kommande släktled. Ingen kan oberörd se henne lyfta kniven i beråd att offra sin dotter på hatets altare.
Hon har visserligen staplat höga sikthinder framför betraktarna: upp ur byråkratins kvarnar stiger dunster, blå till färgen, som rök. Den konsten behärskar hon och hon ensam vet varför hennes offer inte har möjlighet att försvara sig och varför han inte öppet kan berätta om varför han inte kan det.
De dunsterna skymmer sikten för många, kanske för en lång tid, men inte för alltid och inte för alla.