Tuija-Tuulia kom in på cafét där jag bor.
– 1! sade hon då hon såg mig.
– 1, 1, sade jag vänligt. 3?
– 4… sade Tuija-Tuulia. 5b, 5 b.
– 8! utbrast jag med uppriktig medkänsla. 11, 16?
– 19, sade Tuija-Tuulia och hällde i sitt kaffe. 19c!
Det förhåller sig nämligen så, att jag själv springer ut av ord på gamla dagar. På finska, på engelska, ja, på vilket levande eller dött språk som helst. Tuija-Tuulia är mycket yngre men hon försöker lära sig svenska. Och eftersom hon är en precis och systematisk natur, har hon tillsammans med sin väninna Malin Mandelmassa byggt upp ett system, enkelt och logiskt.
Alla våra vanligaste fraser har fått nummer. Att inpränta dessa i minnet tar inte så lång tid som man skulle tro och vinsten är stor i förhållande till besväret. Man kan också bära facit med sig och ta fram det vid behov.
Tuija-Tuulia har gjort en ny bekantskap och ville ha hjälp av mig för att formulera sig korrekt i ett personligt meddelande till honom. Jag hjälpte henne naturligtvis. Det är många olika nyanser som kan förmedlas med olika sifferkombinationer och skiljetecken och systemet kräver ännu en del justeringar av den svenska satsbyggnaden. Eftersom jag bara nämner hennes förnamn här, finner jag det inte förmätet att återge vad Tuija-Tuulia i sitt korta SMS skrev till sin nya förälskelse – för att ge er ett begrepp om det snillrika systemet.
Det känsligaste avsnittet har jag ändå tagit bort och satt inom klammer:
”2, 2, 2!!! 46, 44, 13, 7, 8, 2. 5, 5, 88? [- – -] 84,84! 1-99A! T-T”.