Först något om förberedelserna för symposiet och dess tillkomst.
Nu har [Miranda], min imaginära sångmö, en viss betydelse i detta sammanhang – det är ju ändå jag som skriver – och jag inhämtade i ett tidigt skede [Mirandas] syn på saken:
– Tag dem med dig allihopa! Tag med de muntra fruarna från Borås, och Laura, och Ängeln, och Lindström. Tag dem med till Padasjoki, låt dem berätta om sina liv och tankar för Umz och alla hans syskon! Prisse behöver inte komma med.
”Ja”, sade jag. ”Låt gå!” Litet orolig var jag ändå för Lauras del, tänk om hon fick återfall? Om hon kom på tanken att dränka sig i Tyhjälänlahti? Viken ligger inte så långt från det underbara hallonträdet. Också Päijänne finns inom gångavstånd. För säkerhets skull tog jag reda på att det är långgrunt i viken.
Ängeln är ju ingen äkta ängel, i fortsättningen använder jag hennes borgerliga namn Gertrud. Efternamnet avslöjar jag inte men den som är intresserad kan gå in på någon lopptorgsgrupp på nätet och ropa på henne.
Jag sände ett brev till Lindström via hans nevö i Wakefield och de andra tog sig på olika sätt till hallonträdet efter att ha erhållit koordinaterna. Umz läser min blogg, han behövde inte meddelas särskilt. Född i januari håller han reda på sina sju jämnåriga syskon och informerar dem.
Det var den första dagen i veckan vi träffades, alla utom Lindström, som anlände följande morgon. Hans nevö hade glömt att genast ge honom brevet och dessutom är postgången oregelbunden där.