År 1852 utkom Harriet Beecher Stowes Uncle Tom’s cabin, en av världens inflytelserikaste böcker. Åtta år senare utkom pseudonymen Multatulis, holländaren Eduard Douwes Dekkers Max Havelaar.
Boken kom till på några veckor som ett försvar i egen sak mot anklagelser och visar på missbruk i den holländska kolonialförvaltningen i Ostindien – bl.a.tvångsarbete.
Ingetdera av dessa verk anses framstående enligt gängse litterära kriterier och det borde få var och en att undra vad det är för fel på gängse litterära kriterier.
Vad kan man mer och bättre åstadkomma genom litteraturen än att formulera en protest mot hat och övervåld och försvara de förtryckta? Vilken usel bästsäljare som helst kan tala för fred i världen och godhet. Men: ”Er is vaak meer moed nodig om kleinigheden aan te tasten dan om grote verkeerdheden te bestrijden.”
”Jag har lidit mycket” skall pseudonymen Multatuli tydas. En mänska lider lika mycket under hatet som en miljon mänskor var för sig.