Av en s.k. händelse kom jag att läsa en dikt av Lorentzos Mavilis som jag citerade den 7 oktober mitt i det estniska. Grekland kan nu vara ett lämpligt mål för vidare litterära färder.
Min favorit bland grekiska författare och en av favoriterna bland nobelpristagare överhuvud är Odysseas Elytis. Hans huvudverk är Axion esti, ett mycket genomtänkt och -arbetat verk. Det är inte ens meningen att läsaren skall kunna förstå och uppskatta strukturen, den finns enligt uppgift där för att bjuda Elytis själv motstånd vid skrivandet.
Lovad vare, kunde man fritt översätta titeln. Alldeles i början av verket skriver Odysseas Elytis om språket, i avdelningen II. Passionerna: ”Τη γλώσσα μου έδωσαν ελληνική / το σπίτι φτωχικό στις αμμουδιές του Όμηρου. / Μονάχη έγνοια η γλώσσα μου στις αμμουδιές του Όμηρου.”
Jag är ingen Elytis men å andra sidan har jag bara fått svenskan. Den bör vara föremål för samma omsorg från min sida. Passion.
Språket är en given storhet, orden är inte uppfunna av oss utan överförda genom släktled efter släktled. Hatet och ondskan vill förvränga deras mening och innebörd så att ett brott inte är ett brott, så att hat är kärlek och så att en ed är blott en till intet förpliktande avsiktsförklaring.
Så sker i denna värld den lilla den stora, för att parafrasera den ”elytiska” refrängen i de inledande stroferna.
De kristendomsfientliga krafterna i samhället vill ändra betydelsen av ord och begrepp som är grundläggande för familjen och för mänskors gemenskap, hon som hatar vill göra sig skuldlös genom att med brännvinsadvokaters hjälp ge kärleken och troheten en ny och motsatt innebörd.
Därför behöver vi poesi som kan avslöja manipulationerna.