TOLV HOPKLISTRADE BERÄTTELSER VII/XII
Jag har nämligen ingen faster och därför talar jag sanning när jag säger att jag ljög i Kyrkslätt. Jag har aldrig haft någon.
Det är bara en kilometer från Stapelstaden till Dickursby och där har jag en gammal bekant. ”Nej men, så roligt!” sade hon och jag berättade för henne om Prisse. Jag tror att hon inte uppskattade det men hon är alltför väluppfostrad för att erkänna det. Så när jag fortsatte mot Sandkulla, berättade jag en saga bara för mig själv:
Det kommer en gång att finnas ett land som har en kung som bor i ett slott.
Längre än så kom jag inte och det var inte heller meningen. Jag vill helst utöva mitt författarskap i små, små bitar. Redan i morgon kommer jag kanske på en fortsättning. Det blir, antagligen, något helt traditionellt med prinsessor och drakar. Och mitt tredje kaffe för dagen drack jag på en Teboilstation.
Innehavaren är 240 år gammal och därför har jag med tiden lärt mig att han inte kräver bankkort utan tar emot kontant betalning. När han föddes år 1784 (eller 1783) var Gustaf III kung och han – alltså kungen – grundade städerna Tammerfors, Kaskö och Kuopio i Finland.
Om jag hade haft en faster, skulle hon ha bott i Kaskö som min far och mina farbröder gjorde. Så upprepar sig historien och de mest otroliga sammanträffanden är inte så otroliga som man inte tror.
Jag väver gärna in historiska fakta i mina redogörelser. Men nästa avsnitt handlar om något helt annat.