TOLV HOPKLISTRADE BERÄTTELSER V/XII
Först där ute kom jag ihåg att ängeln är städslad som kaffekokare på biblioteket. Hon hade väl låtit mig få en kopp – men för sent att återvända nu. Morgonkaffe måste jag ha i alla fall.
Det finns ett café i centrum av Kyrkslätt men där duger bara bankkort. Jag hittade till slut en servicestation som tog emot pengar. Där fick jag kaffe. Jag var trött. I min ålder orkar man ingenting längre.
Det var kanske orsaken till att jag snavade och föll illa när hamstern kom utrusande framför fötterna på mig. Summa summarum, Lindström tog på sig ansvaret och dessutom fick jag en kopp kaffe till.
Han hade en tavelram på väggen i köket. En ram bara – ingen tavla, ingen bild. Det var litet pinsamt att sitta där, jag har inte lätt att komma på samtalsämnen med främlingar, men jag frågade om den tomma ramen.
Bara för att ha något att säga.
Där hade funnits något tidigare, för tapeten var bleknad i en fyrkant där ramen hängde. Lindström berättade. Han hade oljemålning som hobby och ensam som han var hade han inga andra levande modeller att tillgå än Prisse (så hette hamstern).
När jag fått ett plåster på knät och dessutom ett bandage (onödigt) omkring, visade han mig vedboden innan jag gick vidare. Alla väggar var fulla av Prisse. Prisse framifrån, bakifrån, en face, uppifrån, Prisse i skogen, Prisse bland träden, Prisse som Festprisse med fluga och hög hatt..
– Inte illa, sade jag. Men inom mig tänkte jag: Han överdriver. Det blir enformigt i längden med samma motiv.