Hatet går med förkonstlingen i armkrok. Miguel de Unamunos nivola uppfordrade oss att avskala de överflödiga gesterna och ta ansvar för det väsentliga.
Även i sin drömlikhet och synbarliga världsfrånvändhet tjänar också poesin ett syfte. Ingen poet som verkligen fann tillvaron meningslös skulle skriva en dikt om detta – varför skulle han det?
Många av de ryska poeter jag berörde i april var programmatiska ateister och kommunister. Hos spanjoren Blas de Otero sammanstrålar influenser från och utgår exfluenser till många andra intressanta poeter. Om poesins rättighet att vara både nyttig och nöjsam skriver han – kanske? Läsarterna är många men Majakovskijs teorier kom i mina tankar:
CARTILLA (POÉTICA)
La poesía tiene sus derechos.
Lo sé.
Soy el primero en sudar tinta
delante del papel.
La poesía crea las palabras.
Lo sé.
Esto es verdad y sigue siéndolo
diciéndola al revés.
La poesía exige ser sinceros.
Lo sé.
Le pido a Dios que me perdone
y a todo dios, excúsenme.
La poesía atañe a lo esencial
del ser.
No lo repitan tantas veces,
repito que lo sé.
Ahora viene el pero.
La poesía tiene sus deberes.
Igual que un colegial.
Entre yo y ella hay un contrato
social.
Ah las palabras más maravillosas,
«rosa», «poema», «mar»,
son m pura y otras letras:
o, a…
Si hay un alma sincera, que se guarde
(en el almario) su cantar.
¿Cantos de vida y esperanza,
serán?
Pero yo no he venido a ver el cielo,
te advierto. Lo esencial
es la existencia; la conciencia
de estar
en esta clase o en la otra.
Es un deber elemental.
Denna blogg har också ett syfte. Att med litteraturen, främst poesin, avväpna hatet.