Månatligt arkiv för augusti 2024

Olga har färgat håret ljust. Jag följde ändå med då hon bad mig förevisa stadens sevärdheter. Vi gick naturstigen. Vi betraktade vattnet. Där är det! Vi objektiverade begreppet ’strand’ tills det var utplånat, ty där vattnet möter torr mark finns ingenting, ingenting att haka upp begreppet ’strand’ på. Släpp en gränslöst liten sten vid randen …

Fortsätt läsa »

Dagen var het och när jag nådde caféets rand, lade jag min hatt, min kont och min vandringsstav på ett utebord. Sedan gick jag in för att hämta ett glas vatten. När jag kom ut igen, satt där en gammal man på min plats. – Se! sade han. Jag har hittat en hatt, en kont …

Fortsätt läsa »

Min imaginära sångmö [Miranda] har en livslevande syster, Amanda. Systern tänker gifta sig. Hon har bestämt datum för vigseln i november och bokat vigselförrättare, både kyrklig och civil. Det kan ju hända att hennes val faller på någon kandidat som inte är mantalsskriven i Finland och det är därför bäst att vara beredd. Amanda ämnar …

Fortsätt läsa »

Idag rev jag av det sista träningspasset inför spjutfinalen i OS. Jag vill beskriva känningarna (tuntemus) de senaste veckorna för sport- och andra fånar bland läsarna och gör det med gängse finska termer inom parentes. För att underlätta referens till referaten i massmedier. Den mentala (kantti) förberedelsen är viktig. När jag drog på mig verryttelybyxorna …

Fortsätt läsa »

På en kulle ovanför Våtträsk finns en anläggning som ser ut som en stödbostad för bostäder. Det är gamla byggnader nära förfall men de har inte överskridit gränsen. De stagas upp med linor, stöttor och förhoppningar. Deras ägare är en liten man med en stor hund. Han är gammal, äldre än jag, men alltfort en …

Fortsätt läsa »

Med olyckan gick det till så: herr Mandelmassa tjänstgjorde på den stora gården. Han var bara fyra år när han en tidig morgon i oktober-november befann sig i sin vanliga drängtjänst högt uppe på höskullen. Där var lågt i tak och inga vuxna kunde arbeta där. Skrämd av en katt (den hette Ville) drattade han …

Fortsätt läsa »

Några ord om Olgas syster är också på sin plats, då jag nämnde dem båda för några dagar sedan. Malin Mandelmassa och hennes man kommer ibland till cafét där jag bor. När jag skrev att ”Malin är stel och behärskad i alla situationer” avsåg jag hennes strävan att diskutera alla problem, också personliga, på ett …

Fortsätt läsa »

Hur det var, råkade jag sedan ändå avlyssna en kollokvial dialog mellan Gertrud och gubben Hedenswärd. De kom ju överens i Padasjoki om fortsatta samtal. Det var inte att tjuvlyssna, de bara glömde bort mig på cafét där jag bor. – Hör, sade Gertrud, det åskar! – Att fiska i Vesijärvi, sade Hedenswärd, är en …

Fortsätt läsa »

Hur det är, vet jag inte. Med Goethes, Runges och Wittgensteins kunskaper i ryska. Om de kunde språket, visste de måhända att där finns två ord för blått. Sinij (синий) och goluboj (голубой). När Goethe ville lära känna färgernas väsen och när Wittgenstein med färgcirkelns hjälp var ute efter att lära sig vad vi egentligen …

Fortsätt läsa »

När Olga kommit över sin inspiration, ringde hon och bjöd in sig själv. Till mig. – Jonej, sade jag, jag kan ju visa dig environgerna… Över min tröskel slipper bara skygga varelser av luft och ljus. Olga hade en liten vit Volkswagen. Hon kör sällan med den, den står för det mesta i garaget. Endast …

Fortsätt läsa »