Någon sällsynt gång blir jag bjuden på något. Ännu mera sällan på mat och en riktig restaurang, fastän billig och medfaren i en förort. Den hade en meny i snirklig faktura på utländska och flera andra språk. Tyska, kanske? Jag tydde de utrerade gobelängerna som ”Löwi-” eller kanske ”Löwebiff” — lejonbiff, alltså. Den tog jag. …