Månatligt arkiv för mars 2023

Han heter Pentti och det var busstrejk och det visste inte jag. Strandsatt som jag eventuellt var, lovade han mig nattlogi ifall min buss inte gick. Med spårvagn åkte vi först till busstationen i Kampen och den var verkligen tom som en kyrka. Tidtabeller eller upplysningar fanns ingenstans att få vid denna tid på kvällen …

Fortsätt läsa »

Hur hamnade jag här? Nej, jag börjar på nytt: folk är så tvivelaktiga nuförtiden. Jag tror att någon kan mena att delar av min skildring av filosofkamraterna i inlägg 1089 (26.2.) är påhittade, och det har ju någon rätt i. Men andemeningen var sann även om jag något tvingades tillrättalägga deras karaktärsdrag med hänsyn till …

Fortsätt läsa »

Lamporna är släckta, rummet är tomt. Alla har gått hem till sitt. Där ligger ett söndrigt klaver mitt på golvet. Någon har trampat i det. Vad är skam för något? Varför känner man skam för någons beteende, även om man inte är ansvarig för det och inte befryndad med den utskämda? Allvarliga mänskor hade samlats …

Fortsätt läsa »

Vid ett torg i huvudstaden finns ett litet hotell. Ur det hotellet väller fyra asiatiskor. De är identiskt lika. Svart, rakt hår, glasögon, lika långa, fotbeklädnader och jackor i samma snitt. De ställer mig inför ett filosofiskt problem: hur vet de vem de är? När de kommer tillbaka till hotellet efter att ha beskådat en …

Fortsätt läsa »

Den lärarinna jag nämnde den 4 mars (1095) har dragit endast några få och lätta blyertsstreck i boken om Wittgenstein som jag köpte. Men när författaren berättade att Wittgensteins positiva omdöme om någon var: ”Han är en människa!” har hon dragit ett långt och bekräftande streck i marginalen. Nå, just det!

N.I.I. i Sofia, Национален Изследователски Институт, som jag nämnde i slutet av föregående inlägg, grundades av två unga kvinnor, identiska tvillingar. Detta har sin betydelse i detta sammanhang. Flinka och Žlinka Todorova har livet igenom haft nära kontakt och ett närmast telepatiskt samförstånd i alla frågor, säger de. – Vi beslöt att utnyttja det, berättar …

Fortsätt läsa »

Men Eulalia är en av dem för vilka det ”livsåskådningsmässiga” är av ständigt intresse. Hon intar inte själv någon bestämd ståndpunkt i någon fråga och framför hon någon sällsynt gång en egen åsikt, följs den omedelbart av ett ”nej” i frågande ton. Som om hon var tvungen att genast ifrågasätta sin egen bedömning – ifall …

Fortsätt läsa »

”I kärt minne bevarad.” Det är en ofta använd fras vid någons bortgång (läs: hemgång) och därför ofta innehållslös. Men ibland fylls den plötsligt med mening. Så var det när jag slog upp en bok om Wittgensteins filosofi, som jag inhandlat på ett antikvariat. På försättsbladet har den tidigare ägaren skrivit sitt namn med stor …

Fortsätt läsa »

Han ser ut som en nödlidande afghansk flykting utan uppehållstillstånd. Han berättar att han är en nödlidande afghansk flykting utan uppehållstillstånd, när jag möter honom igen – det är någon månad sedan senast. Ingenting har förändrats i hans situation. Hustrun är sjuk, familjen har ingen mat. Han berättar länge och redan denna performans är värd …

Fortsätt läsa »

I sanning, folk är förfärande artiga. Jag nämnde det för några inlägg sedan – hur jag frågade mig fram av många till en okänd adress. Inga avsnäsningar! Inga irriterade jagharintetid eller fråganågonannan utan samtliga tillfrågade stannade artigt, visade ingen brådska, de unga tog av sig hörapparaterna, hackade i några fall beredvilligt på sina elektroniska dosor …

Fortsätt läsa »