Peter Handke berättar nämligen också om saker som inte kunde ha ägt rum. Men det som gör exempelvis Don Juan (erzählt von ihm selbst) orealistisk, är bara överdriften. Men man är inte säker på om överdriften bör tillskrivas berättarjaget eller Don Juan själv.
Tokarczuk skriver om mänskan som sådan, Peter Handke skriver kanske om sig själv i många förklädnader. Också hos Handke kommer det mellan- eller centraleuropeiska till uttryck, då fattas det geografiska begreppet i vid mening. Durs Grünbeins bok om Cartesius – skriven på alexandriner – rinner mig i hågen.
Genom att skriva om en känd historisk personlighet åstadkommer Handke den nödvändiga distans, som gör det möjligt för honom att värja sig mot alla tolkningsförsök, även detta.