Det må tillåtas mig att i fråga om Brigitte Kronauer utgå från titeln på ett av hennes verk. Det är ”Kulturgeschichte der Missverständnisse: Studien zum Geistesleben.”
Utan att ha bekantat mig med just detta verk (som hon författat tillsammans med Eckhard Henscheid och Gerhard Henschel) vill jag bara påpeka hur misskänt just missförståndet är som kulturbärare.
Kronauer har kallats en av de mest lärda författarna i tyskt språkrum och som hon är utbildad pedagog och psykologiskt raffinerad, antar jag att hon också insett dess betydelse.
Den som verkligen vill lära sig något om världen, bör missförstå det mesta. Låt oss ta det enklaste exempel: A frågar B hur gammal han är och B svarar att han bor i Toijala.
Svaret ”55 år” hade inte varit särskilt upplysande. Men svaret ”Toijala” väcker med nödvändighet en mängd frågor hos A. Hörde B inte frågan? Försöker B skämta? Har skämtet i så fall någon innebörd, som A borde uppfatta? Är B hörselskadad? Var det A som hörde fel, talar B ett annat språk?
Och var ligger Toijala?
Det är en hel värld av associationer det enkla missförståndet eller felsägningen väcker. Och om man tänker sig innebörden i uttrycken ’ett rakt svar’ eller ’en rak fråga’ så, att kontrahenterna avbildas som två figurer som avfyrar sina frågor och svar rätt mot varandra…
…så inser man också hur missförståndet tvingar den ena parten, eller båda, att liksom företa en kringgående rörelse, att ställa nya frågor eller korrigera den första, för att inte bara få veta vad han från början önskade få veta utan också för att få något slags grepp om hela situationen, ”vad det är fråga om”.
Ur en helt ny synvinkel.
Mycket mänskligt vetande har sitt upphov i missförståndet. Kolumbus seglade mot Indien och mera än femhundra år senare lever fortfarande indianer i Nord- och Sydamerika.
Det mål jag föresatt mig med denna blogg är också i sikte.
PS. Toijala hör numera till kommunen Ackas. Åker man bil söderut därifrån är det 140 km till Helsingfors, norrut är det 42 km till Tammerfors.