Hur det nu var och hur jag nu fladdrade i hennes bokhylla fann jag en titel som väckte mitt häftiga begär.
Den frågade jag henne om jag fick låna. Sedan lyssnade jag på henne en stund med uppskattningsvis 0,4-0,6 öra och skyndade därefter hem med Moralens problem (ja, titeln var på ett annat språk).
Jag satte mig i tänkarfåtöljen för att sträckläsa.
Det slog sig till en bläddra. Boken handlade inte om det jag trodde och som titeln angav.
Den handlade inte om moralen som problem. Den handlade om moraliska problem, om etik och handlingsregler. Får man skjuta rasister, är svagt kaffe likvärdigt med assisterad eutanasi, och annat dylikt.
Tydligen måste jag själv skriva något som verkligen penetrerar det mänsklighetens stora problem som förekomsten av moral utgör. Vår tids största utmaning!
Nu har jag börjat.