The Ghost Road är en skildring av det första världskriget och den skiljer sig kvalitativt inte mycket från andra likadan. Perspektivet är, naturligtvis, den enskilda soldatens och avsikten är säkert att ställa honom eller dem i relief mot det meningslösa (om nu något krig har mening) masslaktandet.
De traumatiska erfarenheterna från kriget – man kan bli så bedövad att ingenting längre spelar någon roll, och detta sjukdomstillstånd kan belönas med utmärkelser för tapperhet – liksom det faktum att männen dödas strax före vapenstilleståndet understryker meningslösheten. Det finns ett annat slags munter sorglöshet i insikten om döden, den att den innebär en övergång till en bättre tillvaro. Den insikten är inte blind utan genomskådar allt och alla. Men den finns inte hos Pat Barker.feb 01