Hur är det egentligen på landet?
Enligt Ernst Jandl går där till såhär:
auf dem land
rininininininininDER
brüllüllüllüllüllüllüllüllEN
schweineineineineineineineinE
grununununununununZEN
hununununununununDE
bellellellellellellellellEN
katatatatatatatatZEN
miauiauiauiauiauiauiauiauEN
katatatatatatatatER
schnurrurrurrurrurrurrurrurrEN
gänänänänänänänänSE
schnattattattattattattattattERN
ziegiegiegiegiegiegiegiegEN
meckeckeckeckeckeckeckeckERN
bienienienienienienienienEN
summummummummummummummummEN
grillillillillillillillillEN
ziriririririririrPEN
fröschöschöschöschöschöschöschöschE
quakakakakakakakakEN
hummummummummummummummummELN
brummummummummummummummummEN
vögögögögögögögögEL
zwitschitschitschitschitschitschitschitschERN
Han hörde som synes till konkretisterna – liksom Helmut Heißenbüttel (1969; bloggen 15 maj). Tekniska svårigheter hindrar mig att här återge hans mest halsbrytande verskonst; det måste räcka med ovanstående onomatopoetiska fingerövning.
Vad menar han?
Låt oss i stället fråga vad vi menar vid läsandet. Just idag vandrade jag på en skogsstig och hörde naturens ljuduppladdning inför midsommaren. Vad om man finner denna kakofoni oskön?
En man jag kände ville inte besöka gudstjänster bl.a. av den anledningen att orgeln förde ett sådant oväsen. (Bibelstudier hölls i hans hem.)
Jag väntar på att höra sången stiga ur tjattret, höra Korsspindeln uttala ordet ’förlåt’ och äntligen stilla allt världens onda oväsen. Men det är som hon förberedde sig för den framtida helvetessymfoni där hon vill rådbråka första fiolen.