Sköna Helena, hon som var dotter till en svan, gifte sig med Menelaos som därmed blev kung av Sparta. Tyvärr blev hon i en antik misstävling bortlovad till Paris, som tog henne till Troja och där förde krig mot Menelaos.
Berättelsen är bekant. Men vad tänkte Helena själv om saken?
Wolfgang Hildesheimer var djupt engagerad i Tredje riket, nämligen som dess kritiker, och han var bl.a. simultantolk vid Nürnbergrättegångarna. Han var själv jude och född i Palestina, dit föräldrarna emigrerat.
Homeros ger inte Helena någon skuld i dramat, det gör inte heller Hildesheimer (i hörspelet Das Opfer Helena). Hon blir bedragen och sviken och hon blir desillusionerad.
En illusion, säger Svenska Akademiens ordbok, är en sinnesvilla – ”förhållandet att man på grund av ett felaktigt intryck inbillar sig l. tror att ngt förhåller sig på visst sätt”.
Den som tror att en ed inför Gud är evigt gällande kan få erfara att det finns onda mänskor, som inte tvekar att bryta den och dra förbannelse över sig själv och sin familj.
SAOB tar inte ställning till om illusioner är nödvändiga. Bibeln lär oss att äktenskapsbryterskan går till helvetet.