Det senaste jag läste av honom var en volym med två essäer – Älykkyyden sokkeloissa. Johdatus idiotiaan resp. Kauhunkylväjät. Kirjoitus radikaalista häviäjästä.
Blandningen ger en god bild av denna författarfilosofs skrivsätt. I den första essän visar han hur idiotiskt det är att tro på intelligenstest och -kvoter, i den andra behandlar han terrorbombarna som urbilden för ’losers’.
Förlorare – losers – är ett ord som tycks ha en mycket nedsättande innebörd för många. Varför det är så, har jag aldrig begripit. För vem vill vara en ständig vinnare i världen? Tydligen de allra flesta och enligt Enzensberger särskilt muslimerna. Deras religion betonar nämligen att de är överlägsna alla andra och särskilt gynnade av Allah.
Och när detta inte kommer till synes – ja, tänk på litteraturen: en enda, avfällig muslim av halvannan miljard potentiella kandidater har vunnit Nobelpriset medan det lilla judiska folket har ett tvåsiffrigt antal laureater – då reagerar förlorarna med våld och terror. Vilket ytterligare sänker deras aktier i västerlandets ögon, osv, osv.
De reagerar också våldsamt på minsta antydan till kritik för sin våldsamhet – men slaktar varandra i inbördes fejder på det råaste sätt vilket ger ytterligare bränsle åt kritiken i Väst. De är ynkliga stackare, förlorare…
Men Kristus upprättar gemenskap med oss på syndens, inte helighetens basis, som Lars Ahlin sammanfattar Luthers upptäckt. Ahlins böcker skulle en muslim inte förstå och Enzensberger skulle han inte kunna läsa utan att spricka av förtrytelse.
Det är inte lätt att vara terrorist i dessa dagar.
Men det innebär heller inte att det är lätt att vara hennes offer.