Martin Kessel var berlinare. Också han belönades med olika utmärkelser men fick aldrig ett genombrott hos den stora publiken. Han kunde skriva och publicera jämförelsevis ostört under Tredje republiken, utan att han själv och hans verk för den skull var medlöpare resp. medgörliga inför makten.
Han levde åren 1901-1990 och dog på sin födelsedag, den 14 april – i övermorgon ett litet jubileum.
Ett av hans verk handlar om fiasko och han prisar misslyckandets betydelse. Annars är hans filosofiska betraktelser och dikter aforistiska men drastiskt välavvägda. Också sanningen kräver sin bestämda livsmiljö:
”Auch die Wahrheit gedeiht nur in einer bestimmten Vegetation und Temperatur. Sobald man sie erhitzt, wird sie fanatisch, sobald man sie unterkühlt, zynisch.”
Det finns naturligtvis sanningar som inte tål hetta men det är då fråga om relativa sanningar, som själva är härledda ur det absoluta. Den sanning som inte är härledd tål vilka temperaturer som helst och gäller lika på Nova Semblas fjäll, i Ceylons brända dalar. Den stavas kärlek, medlidande och trohet. Men sveket är alltid iskallt, oberört och dödsbringande.