Tyskland har varit en plats för litterära sammanslutningar och sällskap av olika slag. Ernst Kreuder sökte sig också olika sammanhang. Under tidiga år var animalisterna ett sådant, dit f.ö. Gottfried Benn hörde. Men Kreuder opponerade sig när Benn sökte sig i riktning mot nazismen.
Det är som om han aldrig hörde hemma någonstans. Visst fick han tillbörliga utmärkelser och befattningar men något genombrott blev det aldrig. Han var mystiker, som Benn i ett skede, men en jordnära mystiker om uttrycket tillåtes. Filosof ville han också vara och heta.
Men han ville inte leva, inte till varje pris och inte för länge. Så missbrukade han nikotin och alkohol och avled följaktligen strax över sextio år gammal.
Vad finns kvar av hans verk?
”Ein Leben lang reden wir über die Welt, und im Grunde konnten wir ihre Erscheinung, ihr riesenhaftes Vorhandensein überhaupt nicht begreifen.”
Man kan inte vara författare förrän man skrivit något – och inte förrän någon läst det, kan man vara det i omvärldens ögon. Men världen finns där i alla fall. Och i världen finns ondska och vad kan man då annat än skriva om det?
Inte kan jag förstå henne som hatar, varför hon finner sig vara fullt i sin rätt att utan ånger krossa levande liv och hur hon kan leva med denna börda på sitt samvete. Men hon gör det ändå och varje gryende dag gör sannolikheten större att hon kommer att framhärda tills hon nått sitt mål.
Detta ”riesenhaftes Vorhandensein” av en ond och verksam vilja kan inga ord omfatta, begripa.