Idag rev jag av det sista träningspasset inför spjutfinalen i OS.
Jag vill beskriva känningarna (tuntemus) de senaste veckorna för sport- och andra fånar bland läsarna och gör det med gängse finska termer inom parentes. För att underlätta referens till referaten i massmedier.
Den mentala (kantti) förberedelsen är viktig. När jag drog på mig verryttelybyxorna (finskan har lånat ordet ’verryttely’ från svenskans ’verryttelydräkt’. Som 7-åring fick jag en grön sådan.) kastade jag en blick på affischen i farstun. Där har jag ritat tre finländare överst på prispallen.
I trappan provblängde jag på en granne som också följer med tävlingarna. Det gäller att skaffa sig ett psykiskt övertag när marginalerna är små. En centimeter (hiuksenhienosti) kan avgöra medaljörernas ordningsföljd.
Jag tror att mitt personliga rekord (änka) kan förbättras i finalen. I våras hade jag känningar i foten, vaden, låret, höften och ryggen men sådant hör till vardagen för idrottsmän. Att jag har armarna (olkapää, kyynärpää, käsi, sormi) i bandage behöver inte nämnas skilt.
Under de mem. betydelselösa tävlingarna i andra grenar har jag också samlat bortförklaringar att tillgripa vid behov. Superform (ylikunto) är i mitt tycke den bästa, den visar att man inte legat på latsidan utan förberett sig samvetsgrant. Men det finns många andra, Finland är faktiskt kvantitativt en av de främsta nationerna i detta avseende. Varje sann idrottsentusiast drar sig ännu till minnes Markku Taskinens suveräna förklaring när han ledde loppet ända fram till målrakan men styvnade och missade medaljplats: ”Motivationen tog slut.”
Finalen kan dra ut på tiden och det gäller att veta vilken föda man skall inta. Vätsketillförseln är särskilt viktig i Paris där temperaturen är hög vid denna tid på året. Jag tänker ta det lugnt i början, avvakta och se vad de nio andra kastarna presterar i första omgången.
På väg hem från cafét tappade jag påsen men bakverken (kipua alaselässä) var oskadade. Det tar jag som ett gott tecken. Alla idrottare är vidskepliga på något sätt och följer bestämda ritualer (meno) inför sin prestation. En örfil (tahallinen kasvojen seutuun kohdistuva ruumiillisen vamman tuottaminen) till medaljkaffet eller två, och allt är redo.
Det är inte mitt fel sen.