Har du varit i systemet? frågade mig och envisades en berusad man. Har du varit i systemet? Systemet. Jag har varit i systemet, sade han.
Ja – åtminstone känner jag Svart-Alf. Han bor i systemet – ungefär som ett tandtroll. Man ser den / honom inte men desto handgripligare är följderna av hans verksamhet eller overksamhet.
Alf är sysselsatt med att försvåra och förarga medborgarna i alla deras vardagliga eller särskilda angelägenheter, särskilt dem som har med myndigheter att göra.
Det första Alf gör är att han drar in och flyttar bort alla serviceställen och andra inrättningar som underlättar tillvaron. Till dem hör banker, posten, folkpensionsanstalten, hälsostationer, poliskanslier, sjukvårdsdejour m.fl. Dit hör också privata firmor med faktiskt monopol eller statsägda privata (Alf gillar motsägelser).
Alf är förtjust i teknik, enkannerligen alla trådlösa ”lösningar”. Låt oss säga att medborgaren Melker blir gammal och sjuk och trött. Melkers fränder och vänner dör och Melker är nu utlämnad åt en hord av svartalfer.
Melker vill flytta till en mindre bostad på första våningen i Någonstans. Med utsikt mot skogen, träden.
Då måste Melker underhandla med fastighetsbolag och disponenter, som alla är anträffbara endast per e-post långt borta. I Kuopio eller i Huangzhou.
Om Melker mot förmodan lyckas etablera något slags kontakt, så behärskar man inte landets språk: svenska och finska. Utan det heter tervetuloawelcome och spikar du engelska? Nej, säger Melker. Jag kan tala tyska. Eller franska. Ryska, om det passar. Närpesdialekt?
– No no, svarar Alf. Kädet ylös! English eller suomi.
Och det märkliga är att tekniken gör det svårare att välja sitt eget modersmål. De allt mera sällsynta breven kommer med adress på finska. Kravbreven kommer på engelska om man insisterar på svenskan. Jo, säger Alf, tekniken gör det omöjligt att korrigera det. Nu bor du på Uhrikuja 1 A 13, oavsett om du är född i Svenskby och där framlevt dina första åttioåtta år på Offergränd och aldrig tidigare ens hört talas om stumpens finska namn. Beklagar. Valitan.
Vill Melker ha elektricitet i sin bostad måste han förhandla med den draken Caruna. Den pratar på i en timme och en halv på bruten svenska och kräver ställningstaganden av Melker om grön vindkraft alternativt smutsig kolkraft eller liknande. Melker, som aldrig diskriminerat elektroner på grund av deras färg eller läggning, vill bara ha det billigaste och enklaste.
Det alternativet finns inte i Carunas formulär.
Och även om alla instanser mycket väl vet vem Melker är, måste han identifiera sig för dem alla. Ett körkort räcker inte, inte ens ett bibliotekskort. Nej, bankkoder eller något ännu mera raffinerat skall det vara – via nätet!
Till sist bestämmer sig Melker för att skaffa en nätanslutning, eftersom alla nuförtiden tycks kräva en sådan. Han…
Då orkar han inte längre. Melker dör av höggradig insufficiens i samtliga hjärtats och hjärnans valv. Alf ser sig om efter nya offer!
Blott ett brev med valitamme nådde Uhrikuja sent i november. Då hade redan alla löven fallit.