Där sitter en gänglig neger på trappan vid Sales dörr och super. Men kassan säger: ”Det gjorde han inte förr.
Det är bara tio år sen han kom med föräldrarna hit. Det vet man ju hur det går sen när muslimer får smak för sprit.”
Men kanske ser Mahmud syner – stolt bär han en blå turban där han vandrar längs solheta dyner en afton i Ramadan,
han strövar på hemmets kosor, han glömmer vad Finland gav av nöd och av längtan. I rosor ler kvällshimlen öfver hans grav.