HOPKLISTRADE BERÄTTELSER VIII/XII
Nu hade jag redan åkt över tjugo kilometer och det var dags att byta buss.
– Peta inte i näsan! ropade jag glatt och klev av. Torka den i stället!
Fruarna Ödegåårdh, Silfvernoos och Noreply syntes inte till. De har antagligen återvänt till Borås, där en visning av friluftsmuséet i Ramnaparken äger rum den 3 juli. Jag hoppas de hinner i tid, ifall de är på väg dit.
Men här var verkligen folktomt. Längre fram, på höger sida av landsvägen, fanns en bana för frisbeegolf, till vänster var det skog, bara skog.
Jag gick in i skogen och mötte Svante. Han är avlägset släkt med en italiensk skald, som publicerat bl.a. Divina Commedia. Efternamnet var Albergh eller något liknande; jag kommer inte åt Google mitt i skogen. Men citera ur minnet kan jag:
Nel mezzo del cammin di nostre vita
mi ritrovai per una selva oscura,
ché la diritta via era smarrita.
Ahi quanto a dir qual era è cosa dura,
esta selva selvaggia e aspra e forte,
che nel pensier rinova la paura!
Tant’è amara che poco è più morte;
ma per trattar del ben ch’i’ vi trovai,
dirò de l’altre cose ch’i’ v’ho scorte.
Nå, det är just l’altre cose jag håller på med. Eftersom jag får betalt per nedslag på tangentbordet vill jag uppehålla mig i skogen ett tag till.