Ja, Tjeckoslovakiens historia som självständig stat blev kort – åren 1918—1939 samt 1945—1992.
Framför allt under den andra av dessa perioder var Jaroslav Seifert (1901—1986) den dominerande litterära gestalten, han är och förblir också den enda tjeckoslovak som erhållit Nobels litteraturpris.
Seifert var en rimmare och det är svårt att överföra hans verser till svenska. Dagmar Chvojková-Pallasová och Harry Järv gjorde ett försök, uppenbarligen i stor brådska – det finns många tryckfel i boken Mozart i Prag – kort efter att han tilldelats priset. Översättningen av titeldikten är otymplig men detta omdöme innebär inte att jag tror att någon kunde ha gjort det bättre.
Där Kundera valde exilen och Havel sattes i fängelse skyddades Seifert uppenbarligen av sitt renommé som uppburen skald. Seifert undertecknade dock Charta 77 och han protesterade mot ockupationen 1968. Ändå publicerades en försiktig hyllning av nobelpristagaren i Rudé Právo.
Den repressiva staten har många medel för att tysta kritiska röster. Finland är i europeiskt perspektiv ett förhållandevis fritt land vad åsiktsfriheten beträffar, i Sverige förföljs avvikande åsikter betydligt ivrigare med olika slag av skamstraff. Men i ingetdera landet har exempelvis traditionellt lutherskt kristna egentlig religionsfrihet – dvs. rätt att både uttrycka och praktisera sin tro.
Det är med berättigad oro vi ser högerextremismen vinna terräng i Europa – men en av dess ur sociologisk synvinkel marginella, positiva effekter kan dock bli större tolerans för kristen tro.
Kanske får kristna och den kristna trosövertygelsen en gång i framtiden rentav ett lika starkt laga skydd mot förföljelse och skändande som muslimerna och islam nu har i de nordiska länderna?