«

»

nov 25

På spaning efter den tid som omformas

Via namnet Modigliano går vägen vidare från Italien till Frankrike. Inte målaren utan släkten Modianos tidigare namn. Nobelpristagaren i litteratur i fjol, Patrick Modiano, hade italienska rötter.

 

I sitt skrivande är han fransk. Han skriver egentligen ständigt på samma bok och rör sig på samma geografiska områden – i centrala Paris. Handlingen varieras men den gäller alltid minnet och glömskan.

 

Modiano samlade på kalendrar, almanackor och tidningsnotiser och kanske gör han det än. Han är ofta på spaning efter sin far, som levde i efterkrigstidens märkliga franska tillvaro, där man bytte identiteter och bakgrund i mer eller mindre skumma syften.

 

Marcel Proust är naturligtvis den stora förebilden för den franska litteraturens minneskonst men också Georges Simenon med kommissarie Maigret kommer i tankarna. Gåtan får sin lösning först när man förstår den mänska som agerat.

 

När en maka bryter sina heliga löften och med berått mod krossar en familj, är det både man och barn som drabbas. Att veta med sig att ha begått ett sådant brott är tungt för det mänskliga psyket. Många börjar med ett aktivt omformande av det förflutna, deras minnen omvandlas som ett led i arbetet att bevara personligheten intakt.

 

Först inträder förnekelsen och den följs ofta av den aktiva ondskan, hatet, det smygande och institutionella hatet – som väl låter sig förenas med högljudda bedyranden om vänlighet mot och omtanke om den slagne. Hon har lärt sig att utnyttja myndigheterna för sina syften.

 

Hos Modiano är samvetet märkligt frånvarande – eller egentligen undanskymt, det finns där som en verklig ”undertext” för att begagna ett modeuttryck. Utan att det blir utsagt, styr det huvudpersonens letande efter mening och sammanhang.

 

Så påminner Modianos romaner om detektivromanen men med en skillnad: ett brott har begåtts – men frågan är inte av vem, utan vilket?

 

Modiano når inte fram till svaret: synden, gärningen i strid med Guds vilja. Han finner därför inte heller någon förlåtelse utan fortsätter sitt letande i minnets ständigt föränderliga och formbara ruiner.