Hon är glad som en piplärka men ibland lätt förvirrad. Kanske följer det andra av det ena, så som världen nu ligger.
Det är inte avsett som en elakhet. Utan hon har åldern inne och ju flera åren blir, desto svårare blir det att ständigt vara upp till datum.
Idag undrade hon om hon snart måste flytta. Varför det? Jo, hon hade noterat att det är så stilla och tyst i samhället. Kommer alla mänskor att evakueras?
Jag försäkrade att de finns kvar och jag pekade på ett exemplar av homo ”sapiens” som lägligt råkade komma gående, med hund och allt. Och hon lät sig övertygas. Hon kan bo kvar. Vi har inte evakuerats som… då under kriget.
I övrigt är hennes hjärna skarp och tankarna klara som källvatten. Logiken är ju riktig: ser man inte till några mänskor, så har något särskilt inträffat som förorsakar detta. I hennes barndom där borta i öster fanns det folk överallt på åker och äng och i byns hus.
Hur skulle hon kunna begripa att folk sitter och skriver bloggar när solen skiner? Tänk om de drabbades av hennes klarsyn – steg upp ur sin makliga ro, lämnade sina fåfängliga ordkonster och bara rusade ut i solsk