Etnologen Clyde Kluckhohn nämner några gånger bruket av stora bokstäver som en onödighet (Mirror of Man).
det kan han ha rätt i. det finns författare som tecknar sig med initialerna och efternamnet enbart med små bokstäver.
det finns många andra sätt att bli mera ekonomisk. kanske den automatiska ordbehandlingen då också blir lättare.
nobelförfattaren pär lagerkvist försökte i unga år skriva en mera ljudenlig svenska. åmm jag hadde fösökt de i småskolan sku ja bara ha fått dåliga vittsod.
en finsk kvinna beretta fö mej villka butikär såm e öppna. risma, sa hon. risma. de to en stunnd innan ja fössto at hon mena prisma.
finnana kan int sejja ord me flera kånnsånanntär i början åmm dåm int ha studera språk. å så sjiljär dåm int på g å k till exempel. å så settär dåm järna till et i i slutet.
til exemmpel minn en aggnat. när han sku sejja ”garage” ble de karaasi.
en japansk studerande hade svårihetär me r å l. di låtär lika i japanskan. ralf ble larf och ibland lalf elär rarf.
sellsammt. å aldra unndäligast at du föstår dehär.
enndå.