«

»

jan 31

Möten, virus och mänskor, del 789

Vi kan kalla honom Pär.

Han heter något annat, jag har bara en vän som heter HEMLIGT NUMMER.

När det står så på mobilrutan, vet jag att det är han. Varför?

Han har inte kunnat ge mig någon logisk förklaring. Men när han arbetar vid datorn, företar han en massa mystiska åtgärder både före och efter sin session. Allt för att hindra att någon skall kunna spåra honom och hans oskyldiga läsning.

Det har hänt att vi gått på kaffe någonstans. Då väljer han ett café där ingen som han känner finns i närheten. Han väljer ett bord där han sitter möjligast undanskymd.

Han gör lika med alla, Pär. Hans tillvaro är hemlig utan att det finns någon särskild orsak till det. Är han då rädd och ängslig av sig? Nej, snarare tvärtom. Han bara har fått för sig att det skall så vara.

Livet. Som hans namne skrev en gång:

Allt är mitt och allt ska tagas ifrån mig.
Inom kort ska allt tagas ifrån mig
Träden, molnen, marken där jag går
Jag skall vandra –
ensam utan spår.