I samband med lopptorget (del 759) en liten episod av bibliska dimensioner.
I följande, ännu finskspråkigare samhälle fanns ett lopptorg som var öppet. Jag såg där ett elektroniskt spelverk av den typ jag visste att Eufemia letar efter. Adaptern saknades och lopptorgsinnehavaren hjälpte mig att leta. Förgäves.
Vem kunde tänkas saluföra en sådan, av gammal modell?
Innehaverskan sade: Du bor ju i X-stad. Där finns det ett ställe…
Och hur visste hon det! Vi befann oss hundrafyrtio kilometer från nämnda plats.
Hon ville inte berätta och jag insisterade inte. Enbart behagligt är det ju inte att bli identifierad av okända, ingenting tydde dock på att avsikten var illvillig.
Men här halkar vi omkring och tror oss anonyma. Paulus skriver: ”Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.” (1 Kor. 13:12)
Det är inte så att jag kanske hittar adaptern. Det är inte så att Eufemia sedan kanske kan få den.
Utan den väntar på mig någonstans och jag hittar den eller så hittar jag den inte. Talet om ’slump’ och ’sammanträffanden’ ger en bakvänd orsaksförklaring till våra irrfärder. Som i en spegel.