Är det kölden som får katten att jama?
Kanske det. Det är ändå elva minusgrader när jag ger mig ut på kvällspromenad.
Sagda jam för mycket med sig. Jag har sett en katt som frusit ihjäl och stelnat. Jag var sju år då och den stod som en staty, liksom hejdad mitt i steget, på stängslet till granntomten. Den kan ju också ha dött av sjukdom eller hund, blivit funnen i snön och uppspetad av någon odåga.
Men jag återvände nu till platsen för gärningen, med teknikens hjälp. Huset där vi bodde var ett flerfamiljshus i trä och två våningar. Det är borta nu, ser jag, utplånat. Stängslet där katten stod är också borta. Stängslet omgärdade tomten kring den lilla kvartersbutiken. Den är också borta, spårlöst försvunnen med äppelträd och allt! Där är nya affärshus, gator och parkeringsplatser.
Det speciella med denna butik var att den sålde hallonlemonad särdeles billigt. Min syster och jag samt grannens två barn blev flitiga kunder.
Så en dag fick vi veta att den varit felaktigt prissatt. Hallonlemonaden var från den stunden dubbelt dyrare.
Vi vände vår håg till andra produkter.
Det är nog kölden som fick den att jama i kväll. Men på stängslet kring butiken med billig hallonlemonad stod alltså en gång en död katt en bister vinterdag för mycket länge sedan.
Det vet inte en katt längre, inte heller kvällens jamare.