– Nej!
När man vandrar kring i staden en rekordvarm kväll gäller det att ta vara på skugga, på fläktar från havet, på vatten och vila.
Vid Kaserntorget sätter jag mig på en stol på trottoaren som inte är avsedd för mig. Jag blir inte bortkörd. Tvärtom frågar nattklubbens ordningsvakt om han skall hämta mig ett glas vatten! Han gör det också – med is.
Jag nästan lovar honom att komma igen som betalande kund någon gång.
Några kilometer senare är jag utmattad. Där är en obestämd affär för bil- och motortillbehör. En kvinna står i dörren och gör ingenting. Jag frågar om jag kunde få fylla dricksvattensflaskan i ryggsäcken. Bakom hennes rygg och disken syns en vattenkran.
– Nej! blir svaret.
Motiveringen är att de inte säljer vatten. Men det finns inga platser i närheten där jag kunde köpa drickbar vätska. Hon känner också hettan och hon ser min utmattning.
Grymhet får sitt straff en gång. Och hennes beteende är både sällsynt och, trots allt, lindrigt i jämförelse med den stora och oförsvarbara hjärtlöshet denna blogg handlar om.
Många av texterna i Skriften om den yttersta domen handlar om att räcka eller inte räcka en bägare vatten till den törstande. Det ser ut som om de texterna kommer att vinna i pregnans hos oss i framtiden.