-Jo, jag har prövat på! sade J. Aldrig mer! Det var hemskt!
Frejdig som vanligt hade J. placerat sin person i mitten och stött ut på sjön. En liten lutning till vänster parerade hon med att luta sig åt höger.
Sedan parerade hon aldrig mer. Men hon kunde simma.
Jag måste hålla med J. om att det är som med livet. Själv satt jag den första gången i kanske femton eller tjugo minuter stilla och funderade på varför de låter orenat avfall rinna ut just där.
En eventuell betraktare såg det antagligen så. Men redan den första kvällen hade jag avverkat flera hundra meter. Det var inte min förtjänst. Det kom en bris.
J. har en syster som är van. Hon hade just kapsejsat för första gången och det var kallt. Hon fortsätter ändå.
Det är som med livet. Vad är det? Svaret kan läsas på nedersta raden.
– – –
KAJAK :ravS