-Du vet bra besked! säger han förvånat.
Det där var självberöm, det. Men rent objektivt har han ju rätt, jag har studerat nordisk historia, och när han säger att jag kan norsk historia bättre än de allra flesta norrmän, så tillfogar jag genast att han själv är en överdängare på området.
Man ser honom ofta genom den stora glasväggen – nej, man såg honom tiden f.c. och man kommer att se honom igen när restriktionerna tas bort – i bibliotekets läsesal. Han är beundransvärt koncentrerad. Han läser inte bara historia utan även geografi i både gamla böcker och färska tidskrifter.
Hur kom han till Finland?
Det är en invecklad historia och jag är inte säker på att jag förstått den rätt. Men han är en världsresenär som besökt många länder. Möter man honom inte på Strandgatan kan man göra det i Uruguay eller Senegal. Ensam eller på gruppresa, med flyg eller båt.
Han är lika gammal som jag, ungefär. Det kan gå några år emellan, så kommer det ett litet brev med några klipp ur en lokal tidning. Då har han funnit några anmärkningsvärda fakta som han vill dela med sig av, oftast ur någon utländsk tidning och med anknytning till Finland.
Sedan följer några brevlösa år igen. Internet använder han inte.
Och när jag nu förlorar honom ur sikte i den cafélösa staden, vill jag bara säga att det borde finnas flera som han. Han vill veta hur det verkligen förhåller sig i världen och han vill dela med sig av vad han vet.