Framför butiken en rad med stolar i skuggan.
Jag intar en av dem och lyss till ortsfolkets prat. Så vänder sig en av dem, en taxichaufför, till mig:
-Ursäkta min nyfikenhet men inte heter du Nitram?
Det visar sig att hans far kände min far och så vidare… och min morfar och hans kusin var kolleger eller hur det var… det finns släktingar som var födda där och som flyttade dit… och våra vägar har korsats på många plan och i många riktningar, så många som endast en taxichaufför kan känna till.
År 1933 utkom norrmannen Aksel Sandemoses En flyktning krysser sitt spor (boken introducerade begreppet ’Jantelagen’ som särskilt svenskarna tagit till sig). Den handlar kanske också om omöjligheten att vara anonym i Svenskfinland.
Det är bara frågorna som ändrar sig. Förr hette det: ”Var NN din far/mor?” Så en dag hette det, plötsligt och oförberett: ”Är NN din son/dotter?”
Mellan dessa led alltså jag själv som ingenting blev, ingenting gjort och ingenting åstadkommit.
Det kan inte förnekas att tanken fyller mig med en djup tillfredsställelse och en känsla av ett sällsynt slag – ett slags frid.