Det finns en sjö, som (ännu) inte är permanent kameraövervakad.
Men inte många hundra meter därifrån börjar otyget: hus och villor med skyltar som aggressivt hotar en fridsam vandrare med bandande videoinspelning.
Redan vid bombdådet (det kallas inte ’terrordåd’, det var en infödd, vithyad finländare som dödade de sju personerna) i Myrbacka 2002 kunde gärningsmannens väg till platsen noga rekonstrueras. Likaså läser jag allt oftare om brott i städerna där ett otal kameror fångat den misstänkte på bild.
Nu stod en man vid sjökanten med något som liknade min dator i händerna. Men den hade små antenner.
-Vad är det ni sysslar med? undrade en solbadande tant som trodde att jag var hans kumpan. Så jag tog tjänstvilligt reda på det.
-Det är en drone, sade han (uttalat på finska, som det skrivs), en drönare. I det samma såg jag en liten, missbildad helikopter sänka sig från skyn och ta bord på det tidigare nämnda utebordet.
-Det är för en reklamfilm om de nya höghusen, förklarade han tjänstvilligt.
Ja, omgivningarna kring sjön har förändrats radikalt på sistone och förändras ännu radikalare om drönare och arbetare får som de vill. Drottningen – kommunfullmäktiges ordförande – vill bromsa, men vad förmår hon?
Ännu är sjön fridlyst, till stora delar fridlyst. Men också sjögräs, vass och blågröna alger samarbetar med – med terroristerna.