Det finns en sjö, så liten att den låter sig vandras omkring utan att det är något särskilt med det.
På vintrarna gör man det utan att bli störd och på hösten med. Men på sommaren är där folk.
Inte för det, sjön ruvar på dystra hemligheter. Månget mänskoliv har ändats under dess glittrande yta.
Tag henne som själv beslöt att här sluta sina dagar. Tag honom som med barn körde ut på bräcklig is i oförklarligt övermod. Tag honom som blev sjuk på bryggan – ty en brygga finns här också.
Det var tre, hur många som här lyktat sin levnads lopp sedan hedenhös, vet ingen annan än Gud.