Min ena sko skaver på hälen.
Jag måste köpa ett billigt plåster och sätter mig på en bänk, tar av mig skon, applicerar det hastigt på såret och vandrar vidare.
Inte ens då märker jag det som framgår först under en samling senare under kvällen: mina skor är av olika färg och par.
För trettio år sedan infann sig Finlands utrikesminister till ett pressbevakat tillfälle med en mörkbrun och en svart sko.
Vad slags politik bedrev han? Vad åstadkom han under sin ministerperiod? Var det mycket viktiga frågor han fick ta ställning till och avgöra?
Minns jag inte. Men en gång hade han skor med olika färg.
De som denna kväll studerar Skriften tillsammans med mig fäster sig inte vid saken när jag själv kommenterar skorna. År 2050 kommer ingen av dem ihåg det, det är jag övertygad om.
Eller är det så? Varför minns vi det som vi inte borde komma ihåg och glömmer det väsentliga? Det grubblar jag nu på tills i morgon.