Hemlängtan är att längta bort.
Och man behöver inte ha seglat för om masten för att känna den och det behöver inte vara en ångbåt i Kina som pressar fram tårarna.
Det går med en långtradare med Namnet på motorvägen också.
Varje gång jag träffar Sveta blir det att byta några ord på ryska. Det verkar viktigt för henne att berätta vad matvarorna – hon är butiksbiträde – heter på hennes modersmål. Särskilt nu, när man inte ens får besöka Piter.
Men ryskan har minst sex olika sje-ljud och en icke-infödd kan knappast lära sig att behärska dem alla under jordelivet.
Längtan bort? Ja, det är längtan hem. Där alla talar flytande ryska och alla andra språk med vilka vi dolde vår sorg och längtan här på jorden.