«

»

maj 25

Möten, virus och mänskor, del 1172

IX.

I Finby hade man börjat bygga ett hus men emigrerat innan det var färdigt.

Det huset köpte hans föräldrar och dit flyttade de efter ett år i Närpes. I granngården bodde också en pojke och en flicka, litet äldre än respektive han och hans lillasyster. Grannen var jordbrukare och nötset utvidgades. Alla kor hade namn. Att driva in dem om kvällen hörde ibland till syskonens nöjen eller arbeten, hur ni vill.

Skolvägen var vid pass tre kilometer lång eller närmare tretusen. Där fanns flera sevärdheter än vid något av världens turiststråk. Och om man inte gick eller cyklade hände det att man fick lift på en traktorkärra.

(Fadern var polischef och hade en Ford Escort. Ibland fick han därför åka till skolan i polis-Escort.)

Låt oss ta hemvägen: titta, där hänger IF Krafts spelarskjortor på tork! (Om jag minns rätt hade centern Nyman nummer nio?)

Och i det huset halshögg de en höna. Förundrad såg han det huvudlösa djuret springa undan sin bödel.

Växthus finns det längs hela vägen. En avtagsväg går upp till åsen, Stjälgon. Där byggde man småningom Algots klädfabrik. Man spelade också revy i socknen. Då kom först två unga damer som stolt förkunnade att de bar ALGOTS byxor. Sedan kom en byxlös man och förklarade för publiken: ”Det är jag som är Algot.”

Men han var aldrig på revyn.

Skolvägen korsade den nya vägen ut till Riksåttan. När den byggdes, var den stängd för annan trafik och man kunde cykla ned för backen i ostörd ro och väldig fart. Sprängningsarbetena gjorde att man kunde hitta olikfärgade trådar som kunde tvinnas till… ja, till sådana där som man kan ha till någonting när man tvinnat dem av sprängtråd.

Så delade sig vägen och där låg en röd stuga med naturstenar som mur. Där bodde en emigrant som blev riksdagsman och över hundra år gammal. En påskafton tiggde de godis där, ty så är ortens sed.

Här är ett plåtslageri. Och här bor hans klasskamrat och hennes far som byggde huset tillsammans med honom som bor där!

Då är han redan nästan hemma. På andra sidan vägen ligger ett spökhus och här finns inga vandaler och det ser lika ut idag som det gjorde då. Allt har lämnats för – USA? För Sverige?

I det höga gräset står en gammal och rostig självbindare.